niwina

mja... nu sitter jag här igen alltså.
känner mig förbannat trött o ledsen.har ingen anledning överhuvudtaget att vara ledsen nu men det bara gnager i mig iaf,blir knäpp på det här!!!!!!!!!! känns som om det är nått som är fel med mig. vill igentligen inte klaga av mitt dret här men vad fan ska jag göra då? pratar inte med någon om sånt ändå och det kanske blir bättre om jag klagar av mig här?
klarar inte av att prata med folk om det ändå. händer att jag börjar störtgrina och jag vill inte vara en belastning för någon.
de som har sett mina attacker brukar aldrig veta hur de ska göra. nör jag bodde hemma (innan jag fick lillen) så brukade mamma ge mig stesolid så jag skulle sluta gnälla. en kram va tydligen för jobbigt att bjuda på.sen finns de dem som försöker hjälpa mig med att låta mig att prata av mig o så kramar de mig så där mysigt,men det hjälper inte alltid men det lindrar lite för stunden iaf.för någon vecka sen så lyssnade jag på en låt som jag tycker mycke om (vermillion pt.2 med slipknot) o helt plötsligt börjar jag störtgrina. martin fick en chock o kramade mig o lät mig skrika ut allt som behövde skrikas ut,så att säga. det där har du en till sak som jag älskar martin för. han känner mig  såpass att han vet hur han ska handskas med mig i sånna lägen... 
hur lång tid ska det igentligen ta för att jag ska kunna må bättre???



det känns som om jag håller på att gå sönder.